Senast 1 jan 2010 finns denna sida enbart på www.gammelbo.se (och www.gammelbo.com)

Oxel
Oxeln - det svenskaste av alla träd i Sverige
 
Det svenskaste av alla träd i Sverige är egentligen oxeln. Inte för att den är vanligast, utan för att den har fötts här. Linné ville ge den namnet Sorbus suecia, men det blev Sorbus intermedia.
  
När Gunnar Danielssons morfar flyttade till Grimsöbodar 1908 tog han hjälp av en trädgårdsmästare för att få råd om plantering. Resultatet blev bland annat att Oskar Larsson planterade denna oxel som säkert var ett ganska ovanligt träd.

Att oxeln kommer ur en korsning mellan (intermedia) rönn och vitoxel, syns på blommorna och bären. Till skillnad från rönnen blir det bär på oxeln utan befruktning. Dess bär är sötare än rönnens och har använts som mjöl under nödår.

Oxelns mjukt rundade flikar på löven och dess djupt mörkgröna glänsande färg ger trädet en karaktär som liknar ekens eller klibbalens. I blomningstid kan det i all hast se ut som rönnbärsblommor i en ek, fast färgen är mörkare på löven.

Men veden är annorlunda, seg och svårkluven. Vedens egenskaper har gjort den svenska tumstocken till vad den är, seg och böjlig. Bowlingsklot är ofta gjorda av oxel.

Oxeln tål såväl hård blåst som luftföroreningar, vilket gjort den till ett populärt parkträd i städerna. Den växer vild upp till Indalsälven i Sundsvall, men är vanligast i Småland.

 FAKTA:
En gammal oxel kan uppnå ansenliga dimensioner. Ett träd med en stamomkrets på fyra meter finns i Närke.
Däremot blir den sällan högre än rönnens 20 meter, trots att den kan bli 200 år.

Publicerad i Bergslagsposten 15 augusti 1994

© Text: Maria Ströman
© Foto: Lennart Eriksson

       Det mörkt gröna lövet är gråludet på undersidan. Den ovala formen och de tandade flikarna ger trädet en mjuk karaktär.
Bilder kommer...      
     

Besökare sen 27 juli 2004