I vissa fall växer hasseln till ett träd med stam, men vanligtvis växer stammen under jorden och därifrån skjuter den ut grenar som bildar en bukett käppar.

Det säregna med hasseln är den tidiga pyttelilla blomman som visar sig vid tioårsåldern. I varma lägen kan den lilla tofsen till blomma sticka fram redan i januari, knappt skönjbar. Hanhängena som övervintrat halvt utvuxna innehåller, som alla vindpollinerande träd, hemskt mycket pollen. En enda hassel kan ha 500 miljoner pollenkorn.

Hasseln vill ha värme, ljus, och kalk för att trivas. Från att ha varit ensam skogsbildare långt norrut har den trängts tillbaka av klimatförändringar och skogsträd. Nu växer den i kalkrika öppna hagmarker upp till Dalälven och har därmed samma gräns som de flesta ädelträden.

Lövet liknar almlövet till formen, hjärtliknande, spetsigt och dubbeltandat, det vill säga varannan tand är större. Men ytan är, till skillnad från almen, mjuk att ta på och varje bladhalva är lika stor.

Hasselns värde sitter inte i det klena virket, som mest använts till vidjor och käppar. Men dess näringsrika löv och nötter har givit trädet ett speciellt skydd.

Publicerad i Bergslagsposten 11 augusti 1994

© Text: Maria Ströman
© Foto: Lennart Eriksson