Ekens löv känns lätt igen på sina mjukt rundade
flikar. Den som har ek på hemmafronten upplever nog att ekens löv tycks
vara lika hårda som virket. Löven tar nämligen väldigt lång tid tills
de multnar.
Om lövet har långt skaft och ollonet mycket kort skaft är det en bergek.
Om lövet har kort skaft med örsnibbar närmast skaftet och ollonet har
långt skaft är det en skogsek. Skogseken, eller sommarek som den också
kallas, är den vanligaste eken i våra trakter, och växer som sparbankseken.
Det är den sydliga bergeken med glesare krona, vars löv kan sitta kvar
hela vintern. Den kallas följaktligen även för vinterek.
Eftersom ekollonet tar lång tid att mogna växer eken vilt bara upp till
gränsen mellan det norra och södra barrskogsområdet. En gräns som går
från Dalälven i Gävle över Kindla till Värmland. Vi lever med andra ord
på ekens nordgräns i de norra länsdelarna.
En märklig egenskap med eken är när blomningen inträffar. En ensam ek
blommar från 50-årsåldern, men en ek i ekskog väntar tills 70-årsåldern.
Den tar en hel mansålder på sig för att blomma första gången. Sedan blommar
den och ger ollon med två-tre års mellanrum.
Eken blir sällan speciellt hög, 25 meter. Men den blir desto äldre. Efter 150 år avtar tillväxten och den kan avverkas. Annars kan den stå och bli 700-900 år gammal. Största omkretsen har Rumskullaeken i Småland med sina 12,8 meter i omkrets. Namnet Quercus robur betyder kraft, makt och robur står för stark, hård.
Publicerad i Bergslagsposten 5 augusti 1994
© Text:
Maria Ströman
© Foto:
Lennart Eriksson
Besökare sen 20 april 2003