Familjens flickor fyllde femton
år den 13 oktober 2009
Eva-Lena
rider på världens bästa häst som heter FLASHY. Han finns på Kopparbergs Ridklubb,
men sen red hon på Fors Gård ett tag. Där är dom lite mer stränga och tycker att
barnen ska minsann försöka själva. På Fors Gård heter världens bästa häst Ljosbra,
den har Eva-Lena ridit på. Ljosbra liknar Flashy ganska mycket. Men nu har Eva-Lena
slutat att rida sen länge.
Minna
är familjens prinsessa. Klänningen har tomtemor sytt. På något märkligt sätt fick
hon veta PRECIS vad Minna ville ha för en klänning. Här sitter hon faktiskt
i bilens baklucka efter att vi hade varit på midsommarkarneval i Ramsberg. Nu
har hon kortklippt hår och glasögon som hon alltid glömmer ta
på sig.
Egentligen
tycker jag att hela den här sajten bäst beskriver vem jag är i
sin helhet utan närmare preciseringar. Det är upp till läsaren
att skapa sin bild. Här är 2003 års påskkärringar och
jag som sitter vid datorn med flickorna. Ibland roar jag mig med att presentera
mig som följande (och båda är lika sanna!):
Jag
fyllde 50 år 2005, har arbetat som dagbarnvårdare som blev omplacerad
till vårdbiträde när barnen tog slut i omgivningen. Bor i en by
jag känner sen barnsbenen, med 14 hus och har 7 kilometer till affären
och tre mil in till stan. Sa upp mig som vårdbiträde och har sen dess
haft ett otal anställningspapper hos kommunen. Gifte mig 1989 med Lars och
fick barn 1994. Mina intressen är, förutom familjen, nykterhetsrörelsen,
svenska kyrkan, handarbete och skogspromenader.
Den
andra varianten är:
Här utsikten
som jag växte upp med, stationsklockan var vårt tidur från
vardagsrumsfönstret. Publicerat med tillstånd av fotografen Hans
Broman, Enhörna Fler bilder finns hos Prane
från det sena sextiotalet kring stationen!
Ett
barn av kyndelsmässodagen med årgång 55. Maskiningenjör
från gymnasiet. Född i Stockholms absoluta centrum, Gamla stan, och
uppvuxen på Södermalm som tredje generationens stockholmare. Övergav
dock storstaden i mitten av 80-talet efter några intensiva år med
den yttersta vänstern, för att flytta till min levnads sommarparadis.
Jag har levt med samme man i 25 år.Tvillingmamma. Kyrkopolitiker och ordförande
i den lokala socialdemokratiska föreningen. Nyligen varit projektledare tillika
"författare" till ett EU-projekt med en budget på 12 miljoner
under tre år. Jag har ett passionerat förhållande till lövträd,
damastvävning och porslinssamling.
Årets
midsommarkarneval 2003 gick som vanligt i Elsa Beskows tecken för vår
del. Det blev Solägget. Björn
var Kotte, Eva-Lena uggla, Minna fjäril, de andra var Krokrot, älvan,
Glada grodan, skata och snigel.
Lars är VÄLDIGT förtjust i sin klarinett han skaffade vid jul.
Mormors mormors säng från 1880. Jag tycker själv den är så
vacker att den är väl värd att ses.
Treöresvägen ner till Gammelbo. Vackra vägar är jag väldigt
förtjust i, i synnerhet i skogen. En riktigt läbbans fin vägbild
finns annars HÄR.
500 kr och 50 mil tog det för att få hem den här skärbrädan
i Blått Band från Gefle,
och nästan 20 års letande.
Eva-Lena med utslaget hår, bredvid Minna, Judith och kantor Anna i okt 2002
Nov
2002 Av någon anledning vill flickorna
ha varsin mossgrupp på trappen som är DERAS, även om det är
jag som sätter ihop dom. Vi går
ut tillsammans och hämtar hem mossan lagom till allhelgonahelgen så
att pappa kan få en grupp på sin grav. Det
är till glädje hela vintern att ha flickornas grupper stående
på trappen. Till påsken har dom ersatts av penséer i krukor.
April-Maj
2003 På långfredagen blev
det ett akut behov att förpassa de gamla mossgrupperna till komposten och
häva sig på telefonen för att försäkra mig om att vi
kunde handla några penséer straxt efter stängningen i Eriks
Livs. Rakethopp in i bilen som vi gick och stod för att flickorna skulle
få välja dom färger dom ville ha... Påskens penséer
tar sig fint ut vid trappen. Det blev liksom en blå kruka till Minna och
en röd till Eva-Lena. Annars brukar deras färgval vara precis de motsatta!
Sen böt dom faktiskt *ler*
Oktober 2003
Nya vinterdekorationer är på plats som sig bör. Dock utan gulfärgad
vitmossa, men LITE rödfärgad kom vi åt ändå, som lyser
så grannt i gruppernas mitt, men kan inte ens skönjas här.