Sö196 Kolsundet, Selaön

Stenen vid Kolsundet
· hikifriþr · lit · r-isa · sain · þna · iftiR · ayulf · faþur · sin · auk · staf
· ayulf- kiarþi · // · þat · ausþiki · hiuk · asur · ifnti · kina · uistr

”Ingefrid lät resa denna sten efter Öulv, sin fader, och stav.
Öulv gjorde detta ting i öster(?). Assur högg (runorna).
Ginna utförde (tingsplats) i väster(?).”

 Det här är en något annorlunda sten både till inskrift och utseende. Vid första anblicken ser det ut som om den är rest upp och ner, med tanke på det iriska kopplet och placeringen av rundjurets huvud och stjärt. Stenen har emellertid från början varit så pass smal och klen upptill att den knappast lär ha stått uppställd på annat sätt än den gör idag. Kanske tyckte ristaren att han behövde utnyttja ristningsytan optimalt för att få plats med hela inskriften.

Stenen står rest inne på en sjötomt vid ett hus öster om Stallarholmen. En ogästvänlig port möter den hugade besökaren, men lite längre bort längs häcken finns en grind som leder in på gården och ner mot vattnet. Det är inte utan att man känner sig som en inkräktare, men det finns en välkomnande skylt trots allt.

I Ransakningarna står följande om platsen:
I Huuseby hagen /.../ strax wijd Kåhlsund finnes denne Steen vpreest med Ruuner och Rijtningh och synnes han ofwan vara sönderslagen såsom han och lågh merendelz omkullfallen, förr än han bleff vprest.
Stenen var först borta, men återfanns år 1863 nedsjunken i marken. 1892 muddrade man i sundet och hittade toppdelen på högra sidan, och 1924 fann man den översta delen i en åker alldeles intill den plats där runstenen står idag.

Det finns flera förslag på vad som egentligen står på stenen, men dessa är delvis felaktiga på grund av att man inte har haft hela inskriften vid läsningen. Sålunda har Bugge en tolkning som låter:
En övermäktig här nedhögg Öulv vid ett möte i Öster, (så att) han inte kunde komma hem till (sin stallbroder) Assur i väster.
Runorna är tydliga och välhuggna, så läsningen är egentligen inte särskilt svår. Värre är det då med tolkningen av innehållet! Wessén skriver i Södermanlands runinskrifter om de olika ordens inbördes förhållande, samt att den andra delan av inskriften innehåller tre predikatsformer. Utan att gå närmare in på det grammatiska resonemang han för, kan man konstatera att rad två i min transskribering här ovanför består av tre satser. Då blir läsningen mer rimlig, och på det hela taget låter hans förslag som ytterst troligt. Wessén vill göra gällande att det finns ett öst- i ordet "ausþiki", och ett väst- i "uistr". Kolsundet ligger i öster på Selaön, och dessutom skulle enligt inskriften något ligga i väster. Öulv kan ha varit inblandad även i Sö178 utanför Gripsholm.
 Wessén grundar sin tolkning på att det måste ha funnits en tingsplats just här, och platsen kunde knappast ha varit bättre vald i denna på vikingatiden betydande bygd - selboarnas hundare. Medeltida källor omnämner en sådan plats vid "Colhöghum" etc.

Öulv har alltså troligen anlagt en tingsplats här, det s.k. ausþiki = "östtinget". Ordet kan jämföras med alþingi (Alltinget). Ginna har då gjort en liknande anläggning i väster. Klokt och sannolikt!