När man kör en bil som Renault 4, gäller det att köra aktivt. Det betyder, att man skall bestämma sig för att inte krocka! Bilens blygsamma fartresurser är bästa hjälpen! Det är heller ingen tvekan om, att bilens goda vägegenskaper gör det osannorligt att man själv ställer till det för sig. R4 är nästan som en mittmotorbil. Den långslagiga fjädringen gör att bilen kränger en hel del, men den behåller ändå greppet, där många moderna bilar för länge sedan skulle ha fått problem.
Renault 4 är inte en bil med god passiv säkerhet. Det är en liten och lätt bil med tunna dörrar och en ålderdomlig uppbyggnad. Det styva chassit tar dåligt upp krockkrafter och karossen är mera regnskydd än krockskydd. Det finns krocktester på R4 från 1980-talet, som är ganska förskräckande. Frontalkollisioner medför att motorn trycks bakåt in i kupén och att ratt och växelspak förorsakar stora skador. Det är egentligen endast vid krockar bakifrån, som R4 gör ganska bra ifrån sig. Det beror på den höga "svansföringen", som gör att andra bilar träffas ganska högt.
Många R4, som har varit med om mindre krockar, får förskjutningar i chassit. Vid stötar mot rambenen fram fortplantar sig krafterna till infästningen för torsionsstavarna i mittre tvärbalken. Dessa infästningar är ofta stukade även på till synes okrockade bilar. Vid påkänning bakifrån stukas chassit nedåt i bakkant, bilen "skjuter rygg". Min egen bil har precis den defekten efter en liten smäll bak någon gång för länge sedan. Långt gångna rostskador i chassi och kaross kan naturligtvis också allvarligt försvaga den passiva säkerhet, som trots allt finns hos R4.
Vad kan man göra för att förbättra säkerheten? Det beror naturligtvis på om bilen är i originalskick och i hur hög grad man kan acceptera ombyggnader. Om bilen är av äldre modell med odelad rattstång, kan man byta hela rattstången med rattlås, pedalställ och konsoll. Modernare bilar har en delad rattstång, som desutom har ett mycket starkare fäste i torpeden. Man kan också montera en modernare ratt, som är mindre och "segare" (förmodligen passar även rattar från R5). De äldre "genomskinliga" rattarna vill gärna splittras i vassa bitar vid påkänningar. Det som till sist motiverade nedläggningen av produktionen av R4 var, förutom kostnaderna för att införa katalysator, den långa växelspaken som inte klarade krocknormerna i EU. Det bedömdes väl ekonomiskt omöjligt att göra en ombyggnad till konventionell växelspak även om bitarna borde finns hos den äldre modellen av R5 TS.
Framstolarnas infästning är en annan svag punkt, bultarna går av och fästena lossnar vid en krock. Det går att svetsa fast fästena och byta till grövre bultar i stolsskenorna. Den äldre modellen av fasta trepunktsbälten gör nog nästan mera skada än nytta. Ofta är infästningarna genom golvet dessutom upprostade. Det går att montera rullbälten fram, även i äldre bilar. Men då måste man svetsa in ett fäste på balken för rullen. Man kan ta ett sådant från en nyare bil eller göra ett själv. Även infästningen mitt i golvet bör förstärkas på undersidan. Det är också viktigt att montera övre fästet för främre bältet i nedersta fästhålet på stolpen och att sitta så långt bak som det bara går!
Ett annat problem är att bottenplattan vid en kraftig krock trycks ihop bakom motorn och att karossen separarar från chassit i nederkant av torpeden. Bilar från 1971 har en kortare balk under golvet mellan bottenplattans framkant bakom motorn och främre tvärbalken. Nyare bilar har en längre balk som fortsätter ända bak till fästet för säkethetsbälten och stolar. Om man skall laga golvet, kan man ju fundera på att göra en liknande förstärkning på en äldre bil. Vad gäller torpedens fäste i bottenplattan gäller det att se upp med eventuella rostskador. Det finns endast sex bultar, som håller karossen till pedaldurken. Två sitter i skärmarna och är ofta rostiga. Två andra sitter i motorrummet, en bakom huvudbromscylindern och en under batterihyllan, två bultar sitter inne i bilen nedanför värmeanläggningen.