Min apa

Här sitter hon på ballkongen och tittar ut över trädgården.
Tyvärr är korten lite suddiga och det var ju bara svartvitt på den tiden.

När jag var liten ,2-3 år,så hade vi en apa.
Hon hette Lotta. Hon var en Java apa.
Lotta hade en stor bur som hon fick vara i när hon skulle sova på nätterna.
I mitten hängde en plasthink som hon gungade i tills hon somnade.
Det var sågspån på golvet.

Lotta var en apa som bara hade en ledare, och det var min pappa.
Hon löd bara honom.

När vi skulle äta,så satt hon med vid köksbordet.
Hon hade en egen barnstol som hon satt i.
Och om lotta inte fick lingonsylt till maten så vägrade hon att äta.
Det spelade ingen roll om det var soppa eller fisk,
hon skulle ha lingonsylt ialla fall. Varje gång vi åt.

Blöja fick hon ha på sig inne,men ute behövdes inte.

Det bästa hon visste var att bada i badkaret med mycket vatten i.
Och att gå sakta i var inget kul, utan det skulle dykas i.
Ni kan ju själva räkna ut hur det såg ut i badrummet efter det.

Vi hade med henne till havet ,och hon simmade.
Hon fick ha ett långt koppel så att hon inte skulle springa bort.
När man ser filmer på tv om apor så är dom alltid rädda för vatten, men det var inte hon.

Eftersom hon var apa,så ville hon ju klättra.Och ibland blev det i gardinerna.
Men för det mesta var det i träden. Som tur var så hade vi stor trädgård med många träd.

Vi hade ett jordgubbsland och hon tyckte mycket om jordgubbar.
Och naturligtvis var det dom som jag plockat som var godast.
Hon tog alltid mina.

Lotta var en rätt busig apa.

Alltid på kvällen när vi satt i soffan och tittade på tv,
så satt hon uppe på ryggstödet och plockade i vårat hår.
Apor gör ju så när dom plockar bort ohyra på varandra.

Tyvärr kunde vi inte ha kvar henne längre.
Hon fick ett annat hem.
Jag har ingen aning om var hon hamnade, men jag har tänkt mycket på
henne,
hur hon har haft det i sitt liv.
Jag hoppas verkligen att hon haft det bra.

En apa kan bli över 20 år gammal.
Vem vet , hon kanske lever än idag.
Det är nu ca 32 år sen så det är väl inte troligt.
Inte för en apa i fångenskap.

Jag måste få säga att det var kul att ha en egen apa,
men jag tycker att apor ska få vara där dom hör hemma, alltså i djungeln
Och få vara med andra apor.

Jag har 3 minnen kvar efter Lotta , och det är dom här fotona,
några super8 filmer
Och ett vitt ärr på ryggen efter att hon bet mig där .

Lotta du gav mig ett minne för livet
och du var som en syster att leka med.
Undrar vart du tog vägen sen, jag undrar så......

Index